Det är dags att ta en titt på originalet. Spelet som presenterade iden som kom att växa till den GTA franchise vi känner och älskar. Grand Theft Auto utvecklades av en spelutvecklar som heter DMA Design (men serien tillhör numera Rockstar). Spelet distribuerades sedan av BMG Interactive. Spelets släpptes för Windows och DOS 1997. Det släpptes några månader senare även för Play Station. De två versionerna är mer eller mindre lika med en skillnad. Play Station spelet innehåller inte några kvinnliga karaktärer som man kan spela. Spelet fick mycket gratis reklam p.g.a. myter om att det hade, eller skulle, förbjudas p.g.a. att det uppmuntrade våld. Det är sant att spelet var kontroversiellt men det bannlystes aldrig.

Spelet är ett av de första bilspelen där man spelar i en öppen värld. Spelet innehåller tre olika städer som man kan spela i. Dessa städer är fördelad över sex olika nivåer. Man måste tjäna ihop $1 00 000 för att låsa upp nästa stad. Man kan tjäna dessa pengar genom att begå en lång rad olika brott för olika uppdragsgivare. Man får dessa uppdrag genom att svara i telefonkiosker som ringer.  Man kan även få bonuspengar för att genomföra vissa handlingar såsom att döda en hel grupp Hare Krishna munkar. (Ett av spelets mer kontroversiella inslag)

Man kan välja mellan att spela åtta olika karaktärer (PC versionen). 4 av dessa är män och 4 är kvinnor. Det spelar ingen roll vilken man väljer. Alla har samma egenskaper och ser nästan identiska ut.

Nu när vi har gått igenom några av spelets grunder är det dags att titta lite närmare på hur väl spelet har åldrats. Jag kommer i denna recension inte beakta grafiken. Den fick kritik för att den var dålig redan när spelet släpptes.

Efter att ha spelat spelet en stund måste jag tyvärr säga att spelet inte har åldrats särskilt väl. Jag vet att många tycker att spelet fortfarande är roligt och att det har åldrats väl. Jag känner dock att detta spel inte var särskilt bra när det kom. Det sålde mer på hype än att spelet verkligen var bra. Enligt mig var det inte förrän GTA 3: Vice City som serien hittade sin själ och blev den fantastiska serie som vi äskar idag. Det är med andra ord möjligt att jag är otillbörligt negativt inställd till hur väl detta spel har åldrats.

Detta innebär inte att jag tycker spelet är tråkigt. Tvärt om. När jag först började spela det kändes det mycket roligt. Problemet som jag upplever är bristen på variation som detta spel erbjuder. Alla uppdrag är mer eller mindre detsamma. Kör hit eller dit. Det är sant att man får använda sig av olika fordon och göra en del uppdrag som tvingar en att lämna bilen. På det stora hela så är dock allt mycket lika. När man t.ex. måste köra en buss så känns det mer som en plåga än som variation p.g.a. bussarnas mycket dåliga vägegenskaper.

Med detta sagt så tycker jag definitivt att man kan se grunderna till något mycket bra i detta spel. Man kan se enkla former av mycket av det som gör dagens GTA så bra. Utvecklarna var dock för begränsade av sin budget och den teknik som fanns tillgänglig för dem när de utvecklade spelet. Det är också möjligt att spelet kunde ha varit ännu bättre om inte utvecklingsteamet hela tiden var tvungen att hantera mycket kritik och hotet om att utvecklingen skulle läggas ner. De kunde inte ge sig själv lyxen att få allt perfekt. Ju längre spelet var hos utvecklaren desto större blev risken att det aldrig skulle släppas. På många sätt är det ett under att de lyckades utveckla ett spel som är så bra som det är.

Nackdelar

Jag har redan nämnt många av de nackdelar jag ser med detta spel. Den viktigaste är att spelets grafik lämnar mycket att önska.

När allt har sagts kan man dock bara tacka detta spel för vad det startade och för de fantastiska uppföljare som det har gett oss.