Denna gång vill jag titta lite närmare på ett klassiskt racing spel på SNES. Rock n’ Roll Racing utvecklades av Silicon & Synapse och släpptes 1993 till både SNES och Mega Drive. Utvecklaren Silicon & Synapse är nu mera mer kända som Blizzard Entertainment. Studion bakom t.ex. Diablo.

Spelet är ett racing spel där man tävlar på olika planeter. Till sin hjälp att vinna loppen har man inte bara sina talang utan också ett utbud av olika vapen. Det är inte ovanligt att man sprängs flera gånger under ett lopp. Detta innebär inte att man förlorar utan enbart att man får vänta på att man får en ny bil att tävla med. Under loppen får man höra instrumentala versioner av en lång rad olika rock sånger såsom Born to be wilde av Steppenwolfs och Bad to the Bone av George Thorogood.

Jag minns att jag tyckte väldigt bra om detta spel när det kom 1993. I denna recension tänker jag ta en ny titt på spelet och se om det är så bra som jag minns det. Jag har spelat SNES versionen.

Det första som jag slås över när jag laddar spelet är hur enkel grafiken är. Detta är dock kanske inte oväntat i ett spel som är med än 20 år gammalt. Grafiken känns dock mest föråldrad på de olika meny skärmarna. När man väl får börja tävla så känns grafiken mycket lämplig för denna typ av spel och jag vet inte om mer modern grafik skulle förbättra spelet. En stor del av mig tror att detta istället skulle förstöra den underbara arkadkänsla som detta spel har. Om någon skulle vilja göra en uppdaterad version skulle det istället förmodligen vara bättra att göra ett iOS eller Android spel med liknande enkel grafik.

Musiken är lika medryckande och skapar en mycket trevlig atmosfär. Den har åldrats med värdighet och de låtar som de har valt passar mycket bra för de ljudegenskaper som SNES:en hade. Om du inte tidigare har spelat detta spel så kan jag säga att du kommer älska eller hata soundtracket. De ständigt upprepande rock låtarna skapar en fantastisk stämning men kan också mycket lätt uppleves som enformiga.

Banorna är enklare än jag minns dem. Jag minns dem som mer komplexa. Men detta kan nog tillskrivas den allmänna utvecklingen inom industrin. Att banorna är enkelt utformade är egentligen inte ett problem. Spelets enkelhet är en de saker som gör det så beroende framkallande. Man behöver inte tänka utan att spela Rock n’ Roll Racing med dessa enkla spel och monotona medryckande musik kan på många sätts ses som att meditera. Det låter spelaren stänga av allt annat och låta bli att tänka en stund.

Kontrollerna svarar något långsammare än vad jag minns att de gjorde men jag är fortfarande inte säker på om detta är spelets fel eller om jag helt enkelt inte har spelat det nog mycket än. Kontrollerna känns mer välfungerande ju mer jag spelar. När spelet släpptes så spenderad jag hundratals timmar framför det så det är kanske inte konstigt att jag inte kan kontrollera spelet på samma sätt som jag minns att jag brukade kunna.

Det absolut viktigaste hos ett racingspel är dock att det är roligt att spela. Rock n’ Roll Racing står sig här mycket bra. Spelet är minst lika roligt att spela som jag minns det och det förblir ett av mina absoluta favorit spel inom denna genre. Det tar bara några sekunder tills man är fast i spelets magiska stämning. Detta är sant oberoende av om man spelar fem minuter eller en hel kampanj.

Om du har detta spel liggande i någon garderob så rekommenderar jag varmt att du tar fram det och börjar spela det igen. Om du inte har det. Köp det.

Jag hoppas innerligt att Blizzard eller någon annan en dag gör en uppföljare till detta spel. Och att de då fokuserar mest på att återskapa känslan i detta spel. Jag vill inte se ett snyggt spel som har en fin yta men som har förlorat spelglädjen.

Nackdelar

Detta spel är mer än 20 år gammalt och det märks. Om du vill ha ett spel som känns modernt så är detta spel inte för dig. Spelet kan vara svårt att få tag i men du kan vanligen köpa det via Ebay. Uppföljaren Red asphalt är inte lika bra.